Digitalkameran – ISO och vitbalans

Hur ljuskänslig en film eller sensor i en kamera är mäts i ISO. Vitbalansen är ett sätt att anpassa bilden till den färgtemperatur som exempelvis belysningen har, detta är något som det mänskliga ögat (hjärnan) gör automatiskt men på en kamera kan man behöva korrigera manuellt. Nedan reder vi ut dessa begrepp.

Ljuskänslighet – ISO

Hur ljuskänslig en film är mäts i ISO eller DIN, där ISO har blivit det vanligaste sätet. I digitalkameran har ISO fått leva vidare och egenskaperna är liknande. Desto högre ISO-tal desto mer ljuskänslig är filmen (eller sensorn) och man kan bibehålla korta slutartider även under mörka förhållanden. Det har sitt pris och generellt gäller att höga ISO-tal ger gryniga bilder, även om utvecklingen går framåt och de senaste digitalkamerorna har en brusnivå som var omöjlig för bara ett par år sedan.

ISO mäts i 100, 200, 400 etc (talen dubblas hela tiden).

Var ISO ändras i kameran varierar, men på min kamera är det uppåtpil på kamerans baksida. Vissa kameror kan även ha ISO-läge Auto trots att kameran är i något av de manuella eller halvmanuella lägena.

Orginalbilden, fotograferad med ISO 200, bländare 2.8, slutartiden 1/30. Kameran på läge Av och vitbalansen korrigerad med råkonverteraren.
100% Utsnitt av bilden. Fortfarande ISO 200 och slutare 1/30.
ISO 1600. Bruset syns tydligt i de mörkare partierna, men slutartiden är bara 1/250.
ISO 6400. Genom att fotografera med ISO 1600, underexponera två steg i kameran och överexponera två steg i datorn går det att pressa råfilen till ISO 6400. Slutartiden blir 1/1000 men brusen är extremt.

Vitbalans

Dagsljus, lysrör, fotoblixtar och vanliga glödlampor har alla olika färgtemperatur, vilket också kan beskrivas som olika grad av gulhet i ljuset. En glödlampa ger ett sken med en gulaktig ton medan xenonljus (som sitter i många nyare bilar) ger ett mer blåaktigt ljus.

Det mänskliga ögat anpassar sig bra till dessa skillnader och ett vitt papper ser alltid vitt ut för ögat, men för kameran är det annorlunda. Där behöver man anpassa vitbalansen för att få bilden så som ögat uppfattar situationen.

Val av vitbalans på äldre digital systemkamera.

Genom att klicka på kamerans vitbalansknapp, här märkt WB (från engelskans White Balance) kan man ändra inställningarna.

Auto – Kameran avgör själv vad som är vitt, fungerar bra i de flesta situationer.

Glödlampa – Förinställd balans anpassad för glödlampsljus.

Dagsljus – Förinställd balans anpassad för dagsljus.

Lysrör – Förinställd balans anpassad för lysrörsljus.

Skugga – Förinställd balans anpassad för det ljus som finns i skugga en vanlig dag.

Blixt – Förinställd balans anpassad för blixtens färgtemperatur.

Moln – Förinställd balans anpassad för molniga dagar.

Egen – Möjligheten att själv sätta en balans, olika för olika kameror hur denna sätts men för min kamera tar man en bild på något som är vitt och går därefter in i Meny > Egen VB och bläddrar fram den bild som skall vara facit.

För den som fotograferar i råformat går vitbalansen att ställa i efterhand i datorn, på så sätt kan man fotografera under olika förhållanden utan att behöva bry sig om vitbalansen förens i datorn då man i lugn och ro kan gå igenom bilderna och ändra där det behövs.

Ett exempel på när kameran tolkar vitbalansen fel, vilket ger ett gult ljus.
Här är vitbalansen korrigerad i efterhand, möjligt tack vare att bilderna sparades i råformat.

Läs gärna de andra inläggen på samma tema:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *