Jag är inte nöjd, inte nöjd alls med våra nuvarande föreläsare. De må vara högt utbildade allihopa, men några pedagoger är det inte. Finns det inga krav på att de som utbildar oss skall klara av att utbilda?
Att möta frågor med motfrågor, mala på i ett tonläge, vägra förklara och bara läsa innantill gör att föreläsningarna blir slöseri med tid och resurser för både elever och skola. Nu har jag gått en och (knappt) en halv termin och kvalitén på de som undervisar varierar kraftigt. Från engagerade kursansvariga som tar in framgångsrika gästföreläsare som både inspirerar och förmedlar kunskap till de som är lite för mycket forskare och lite lite pedagog.
Visst har vi kursutvärderingar och tentorna rättas anonymt vilket ger visst utrymme för klagomål under kursens gång men det är ändå den som håller i kursen som gör tentan med följden att en dålig kursansvarig kan förstöra för alla som går kursen genom att säga (eller misslyckas med att säga) en sak på föreläsningen och fråga en helt annan sak på tentamen. På samma sätt som en bra kursansvarig kan locka studenterna till häpnadsväckande kunskapsnivåer…
Som ett försök till motvikt finns siten StudenterTyckerTill (som även SvD tagit upp) där vem som helst kan betygsätta föreläsarna på gott och ont. Fördelen är att ”alla” får komma till tals, nackdelen är att det riskerar att bli uthängning av personerna som undervisar utan möjlighet till något konstruktivt resultat, och det är väl förbättring som måste vara målet när en kurs är dålig?
Patricia på lärarförmedlarna skriver i sin blogg ”Det är ju inte heller så att alla som undervisar på högskolan har valt ett pedagogiskt yrke. Normalt ingår det helt enkelt i doktorandens jobb att undervisa. Undervisningen är alltså inbyggd i systemet.”. Vilket är helt sant, men är det rätt för det? Ska vi som studenter lida för att doktoranden inte gillar att föreläsa?
Blir att lägga föreläsningstiden på att finna egen kunskap resten av den här kursen…
Senaste kommentarer